Det var det.
Idag avslutade vi med resans bästa mat, en pizza på The Cow. (Tack för tipset!)
I morgon bär det av hemåt igen. Tiden går för fort ibland…
Så här kan det se ut när man landar här i staden, hoppas vi bjuds på lika fina utsikter när vi lyfter.
Följ oss här:
http://sv.flightaware.com/live/flight/QFA122 (lyfter 14:40, 1:a december)
http://sv.flightaware.com/live/flight/QFA1 (17:00, 1:a dec)
http://sv.flightaware.com/live/flight/SAS524 (09:25, 2:a dec)
(Alla tider är lokala)
Beräknad hemkomst är 12:00 på måndag.

I förrgår var vi uppe på en utsiktsplats här i Queenstown, och denna bild blev resultatet:

En ganska passande sammanfattning av Nya Zeeland, faktiskt.
Ett fantastiskt landskap, äventyr och även ett långt vitt moln.
Allt över landets överlägset mysigaste stad.
Maoriernas namn på Nya Zeeland är Aotearoa, som enligt maorierna här betyder
”The land of the long white cloud”
Maorierna har även en fras som både betyder hej, adjö och tack.
Kia Ora (uttalas ungefär kiora).

Det kommer förmodligen en sammanfattning om ett tag, när vi fått samlat ihop oss lite bättre, men tills dess så avslutar vi med

Kia Ora, Aotearoa

Resans sista dagsutflykt gick till Mount Cook, Nya Zeelands högsta berg.
Tyvärr var inte vädret med oss eftersom det började regna när vi kom fram.
Vi fick dock se berget från långt håll, innan regnet drog in.

Vi hade även sådan tur att vi kunde se det från hotellfönstret i Fox Glacier, på morgonen innan vi checkade ut. Den vita toppen till vänster är Mount Tasman, näst högst i landet, och den högra med ”moln-mössan” är Mount Cook.

Det går inte att beskriva detta ställe med varken bilder eller ord, men vi gör ett försök:

(Klicka på bilderna för att se en större variant)

Ser ni bussen?

Detta säger kanske inte så mycket, men när ni hittar helikoptern så kan ni få en idé om storleken:

Hur högt är vattenfallet?

Så här högt…

Vi avslutar med en väldigt intelligent fågel, Kea, som spatserade runt på en parkering i jakt på bilar att vandalisera.

Glaciärvandring var det som gällde idag, tyvärr regnade det under hela turen (och resten av dagen…) så kameran var inte framme så mycket, men ett par bilder blev det.

Regnet skördade tyvärr ett offer, då mitt 70-300mm-objektiv tydligen inte klarade av att bli genomblött… Kameran och mitt mest använda objektiv klarade sig dock oskadda.

En lite dyster stad, eftersom arbetet med att röja upp och reparera skador som uppstod vid jordbävningarna 2010 och 2011 knappt ser ut att ens ha börjat.
Stora delar av stadskärnan blev utplånad i skalven, och det står övergivna och halvt raserade byggnader över hela staden.

Men man försöker i alla fall, så gott man kan, att få till en ny stadskärna,
här är Re:START, ett nytt köpcenter uppbyggt av containrar:

Så här ser det ut i Kaikoura på sydöns ostkust:

Vi fick även se två kaskeloter:

Och en albatross:

Nu är, lite drygt, halva resan avklarad, så nu när vi har ett par dagars semester från semestern passar vi på att göra en kort sammanfattning.

Bäst: Cape Reinga och Sydney. Fantastisk natur, och en fantastisk stad.

Besvikelse: Auckland. Ett par ljusglimtar, men jämfört med Sydney så står den sig slätt.

Sämst: Wellington. En enda röra av konstig arkitektur, obegriplig konst, exklusiva butiker och finklätt folk.

————————————————————————————————

När det gäller svenska inslag i samhället så ser man en och annan Volvo och Saab på vägarna. Volvolastbilar och Scaniabussar ser man också en del.
I övrigt så ser man, lite otippat kanske, Husqvarnas logga lite här och var.

Sedan hittade vi detta i en butik i Sydney:

Vi har faktiskt hört ”byggd i/importerad från Sverige” under tre olika guidade turer här, och minst två av dessa guider var helt ovetande om att det var svenskar ombord. Det handlade om världens brantaste tåg i Blue Mountains väster om Sydney, takplattorna på operahuset i Sydney, och Scaniabussen vi åkte i till Cape Reinga.

Vi såg Volvoreklamen med Van Damme på morgon-tv vid hotellfrukosten häromdagen, vilket ju kan glädja Arositer därute (Christian jobbar på Aros Electronics, som har ett finger med i spelet när det gäller Volvo Dynamic Steering, reds. amn). Tydligen väljer dom ut en populär YouTube-video varje dag, som sedan visas ett antal gånger under programmets gång.

————————————————————————————————-

Nu bär det av till sydön! Dagliga uppdateringar utlovas inte, eftersom jag inte vet hur det blir med nätåtkomst.

Mycket transporter senaste dagarna, när vi i princip åkt buss längs hela nordön.
Nu är vi framme i Wellington, och åker vidare till sydön på torsdag.

I Rotorua hittade vi några udda typer:

Totalt 11 timmar från start till mål, men det var det värt. Cape Reinga är än så länge resans höjdpunkt.

Fyren på udden, och i bakgrunden virvlar som orsakas av att Tasmanska sjön och Stilla Havet möts. Det gröna vattnet kommer från Tasmanska sjön, och det blå från Stilla Havet.

På väg upp till Cape Reinga åkte vi på Ninety Mile Beach, som är exakt 55 miles lång…
Den agerar också väg, och är öppen för vem som helst att köra på.

Här gick det i 100 km/h:

Ett par övriga biler från dagen: